Jag vet inte vad jag skriver, men de vrider sig inom mig.

Jag vet inte vad jag skriver, men jag känner att jag måste. De vrider och vänder sig inom mig.
En känsla som svider och måste ut, men jag vet inte riktigt vad.
Jag har funderat mycket på vad jag vill göra, med mitt liv och hur jag kan uppnå det.
Jag kom inte fram till nå speciellt som jag vill göra med livet,
jag har ju aldrig vare så värst intresserad av planering och framtiden.
Men jag kom fram till en sak;

Jag är ingenting för den här staden,
och den här staden är ingenting för mig.
Jag vet att de jag söker kan jag inte hitta här.
Det finns på tok för mycket rykten om mig.
Jag vet vilka som är sann och inte.
Jag vet att jag inte är perfekt.
Men du vet ingenting, och lyssnar nog hellre på vad som sägs.
Därför avslutar jag allt runt omkring mig, så jag slipper blir sårad.
Jag blockerar allt, och stänger in mig i mig själv, så blir allt bra till slut.


Jag försvinner snart. De finns inte mycket eller många,
som faller mig i smaken i den här staden.
Men de lilla som finns, vet det redan.
Förlåt, det är fegt, men jag måste. Jag gråter nu,
och jag tar det som ett tecken på att jag inte orkar mer ..
Jag är lycklig fast ändå så olycklig att jag bara ser svart.

Kommentarer
Postat av: Saint

Du lyssnar för mycket på vad andra tycker sötnos ;)

2008-04-05 @ 10:27:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback