Jag säger att allt är bra, även fast jag vet att det inte är det.
Folk frågar mig; "Hur mår du?", jag säger att allt är bara bra, även fast jag vet att jag är nere på botten och inte vet om jag kan ta mig upp ännu en gång. Jag har tagit mig upp från botten flera gånger förr, byggt upp muren som flera har rivit flera gånger om. Jag vet inte hur länge till jag orkar ta mig upp från botten och bygga upp muren som ändå bara rivs igen. Jag tror jag stannar kvar på botten och bygger upp en mask som jag kan dra över mig, så ingen ser hur det är, det låter så mycket enklare ..
Jag går ensam på vägen, vet inte alls vart jag ska ta vägen
eller vem jag ska vända mig till; livet eller döden?
Jag säger ju det, allt är bara bra med mig.
Jag går ensam på vägen, vet inte alls vart jag ska ta vägen
eller vem jag ska vända mig till; livet eller döden?
Helt förstörd insida.
Jag är glad att jag har ett skal som täcker min insida, för annars skulle alla se hur förstörd jag egentligen är. Allt var på väg att bli bättre, ända tills mitt förflutna drogs upp igen. Alla har vi gjort misstag här i livet. Men varför ska vi bli påmind om dem? Vi har redan lärt oss att inte göra om det igen. I alla fall jag har lärt mig av mina misstag, jag tänker aldrig göra om något dylikt igen. Vägrar att gå tillbaka till mitt gamla jag, och om bara du kunde förstå det att jag är inte samma som förut. Hade jag varit kille och gjort samma sak som jag så hade ingen brytt sig, ingen hade kommit ihåg det. Det finns en förklaring till varför jag gjorde som jag gjorde, önskar att du ville lyssna så du kanske skulle förstå o ge mig en chans ..
Jag har en hemlighet;
jag gråter mig till sömns varje natt.
jag gråter mig till sömns varje natt.
"Ja vet inte, jag vet ingenting längre. De känns bara så konstigt"
Jag vill visa dig vad jag känner, jag vill visa dig att jag inte är personen som sårar någon, jag vill visa dig att du kan lita på mig. Har det verkat som att jag vill såra dig när vi har umgåtts? Jag varken vill eller har några planer för att såra dig. Snälla ge mig en chans.
Jag orkar inte med att mitt förflutna följer efter mig vart jag än går.
Kan jag inte bara få glömma och gå vidare?
Jag orkar inte med att mitt förflutna följer efter mig vart jag än går.
Kan jag inte bara få glömma och gå vidare?