Ett rop på hjälp.

Har du någon gång, haft någon som erbjöde sig att lysna om du velat prata? Jag hade de, jag har haft några få stycken, som jag verkligen känt att jag skulle kunna prata med. Men dum som jag varit har jag tackat nej till alla för jag trodde att jag skulle klara av att handskas med problemen själv. Och visst gjorde jag de, till en viss del. Jag trodde aldrig att de skulle komma i kapp mig. Men de har de nu, till dagens problem har även gamla problem grävt sig upp. Jag orkar inte ta hand om dom alla själv, jag har ingen ork till något, jag orkar inte göra något, jag orkar inte hålla humöret uppe, jag orkar inte äta, orkar inte kliva upp på morgonen, vill bara ligga kvar hela dagen och vänta på att de åter ska bli mörkt så jag får slå igen mina ögonlock. De är nu jag behöver er, er som jag sa nej till, och du som tråkigt nog försvann från mig. Förlåt för att jag ber om hjälp, jag vet att ni ändå inte kan komma tillbaka.

Ett rop på hjälp, försöker hon ta sitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback