Den som gräver en grav.

Jag skriver vad jag tycker, tänker och känner.
Är det något du har att säga emot?
Berätta, snälla. Ljuger jag i min text, berätta de för mig.
Enligt mig så är det inte lögn. Enligt mig är de vad som är inom mig.
Tankarna som snurrar, och funderingar över allt och ingenting.
Handlar de om att man är rädd, rädd för o visa vad som egentligen har hänt?
Det spelar väl inge roll vad som hänt?
De handlar ju om vad som kommer att hända.
Vi ska leva i den riktiga världen,
inte i någon förbannad fantasi.

Säg till mig om jag ljuger, men gör du det,
så ska du bevisa det också.
Men de roliga är, jag tror inte de finns några bevis.
Jag vet att de var lögner, du har försagt dig.
Men varför inte bara leva med de som hänt o gå vidare?
Man lever med en person som den är i nutid, inte som den var förut.
Alla har vi väl gjort fel här i livet, de är bara o acceptera.

Just ja, måste berätta en sak så inte allt bli fel och så att ingen tror att jag skylla allt på han.
För de gör jag inte.
Jag har strulat med två, men anledning till att jag reagera hårdare på när han gjorde de
var ju för att vi hade lovat att inte vara med någon eftersom vi funderade på o bli tillsammans igen.
Till i Fredags, då avslutades allt. Men som sagt, jag strulade med 2 stycken också, innan vi lovade varann det där.
Nu har jag berättat de, för de var ingen hemlighet, nöjd?

"Sove bra?"
"Nja, sådär. Saknade dig vid min sida!"
Inte så längesen.

Jag skriver kommer en dag skriva ut allt jag har inom mig, och de är inte bara mot en person.
Då är de mot allt och alla. Så jag en gång för alla, slipper dessa satans funderingar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback