Jag gillar inte personen jag har blivit.

Jag lovade mig själv förut, hur jag inte skulle bli. Jag sa att jag aldrig i mitt liv skulle välja en pojke framför vänner, men det gör jag nu ändå. Det värsta är att jag har sagt upp en vänskap för kärlekens skull. Det jag sa att jag aldrig i mitt liv skulle göra, att jag aldrig ens skulle tänka tanken.
Eller egentligen var det inte jag som avslutade den, han avslutade den, men det var för att jag betedde mig som skit.
Förut gjorde jag oftast vad jag ville, gjorde allt för att inte ha tråkigt. Nu sitter jag oftast hemma och har så tråkigt så jag inte vet vart jag ska ta vägen, men hittar inte på något ändå, för varken orken eller humöret finns.
Jag somnade förut med ett leende på läpparna, men dom senaste två veckorna har jag gråtit mig till sömns tillsammans med tankarna och funderingarna om något kan fungera och isåfall hur och när förändringen kommer att ske.
 
Detta är personen jag lovade mig själv att aldrig bli, men något gick fel och jag vart henne ändå.
Jag gillar verkligen inte personen, men jag har inte orken att ändra mig nu.

Jag ber er alla om ursäkt ..

Ett rop på hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback