Jag vet inte vad jag skriver, men de vrider sig inom mig.
Jag vet inte vad jag skriver, men jag känner att jag måste. De vrider och vänder sig inom mig.
En känsla som svider och måste ut, men jag vet inte riktigt vad.
Jag har funderat mycket på vad jag vill göra, med mitt liv och hur jag kan uppnå det.
Jag kom inte fram till nå speciellt som jag vill göra med livet,
jag har ju aldrig vare så värst intresserad av planering och framtiden.
Men jag kom fram till en sak;
Jag är ingenting för den här staden,
och den här staden är ingenting för mig.
Jag vet att de jag söker kan jag inte hitta här.
Det finns på tok för mycket rykten om mig.
Jag vet vilka som är sann och inte.
Jag vet att jag inte är perfekt.
Men du vet ingenting, och lyssnar nog hellre på vad som sägs.
Därför avslutar jag allt runt omkring mig, så jag slipper blir sårad.
Jag blockerar allt, och stänger in mig i mig själv, så blir allt bra till slut.
En känsla som svider och måste ut, men jag vet inte riktigt vad.
Jag har funderat mycket på vad jag vill göra, med mitt liv och hur jag kan uppnå det.
Jag kom inte fram till nå speciellt som jag vill göra med livet,
jag har ju aldrig vare så värst intresserad av planering och framtiden.
Men jag kom fram till en sak;
Jag är ingenting för den här staden,
och den här staden är ingenting för mig.
Jag vet att de jag söker kan jag inte hitta här.
Det finns på tok för mycket rykten om mig.
Jag vet vilka som är sann och inte.
Jag vet att jag inte är perfekt.
Men du vet ingenting, och lyssnar nog hellre på vad som sägs.
Därför avslutar jag allt runt omkring mig, så jag slipper blir sårad.
Jag blockerar allt, och stänger in mig i mig själv, så blir allt bra till slut.
Jag försvinner snart. De finns inte mycket eller många,
som faller mig i smaken i den här staden.
Men de lilla som finns, vet det redan.
Förlåt, det är fegt, men jag måste. Jag gråter nu,
och jag tar det som ett tecken på att jag inte orkar mer ..
Jag är lycklig fast ändå så olycklig att jag bara ser svart.som faller mig i smaken i den här staden.
Men de lilla som finns, vet det redan.
Förlåt, det är fegt, men jag måste. Jag gråter nu,
och jag tar det som ett tecken på att jag inte orkar mer ..
När utsidan lurar dig.
Det finns sätt att se, hur andra mår, det är inte många som vet, inte många som vill se, ingen kan veta, men är du intresserad av att försöka, läs mellan raderna, så ser du kanske hur jag mår. Men även du kommer att tveka, för jag kommer inget säga, när du frågar. Så hur kan du vara helt säker på det du ser? Från mig kommer du inget höra, du får gissa dig fram, gissa om du har rätt, men du kommer alltid att tveka, för jag kommer aldrig att svara, aldrig vara ärlig, när du frågar hur jag mår.
Jag är glad, lycklig, det ser väl du också? Jag har ju ett leende på läpparna.