Det eviga mörkret.

Det känns som jag vandrar i genom ett mörker, ett mörker som aldrig kommer att förvandlas till ljus. Som att gå genom en lång tunnel utan slut, finns inget att göra, bara att fortsätta vandra och fortsätta tänka på allt som hänt, händer och kommer att hända. Egentligen är allt bara slöseri med tid, för man kan inte göra nånting åt det som har hänt, man kan inte göra nånting åt det som händer och man kan aldrig, aldrig veta vad som kommer att hända. Jag får fortsätta att vandra genom det eviga mörkret och hoppas, hoppas på att det någon gång kommer att förvandlas till ljus ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback