Tillbaka i ruta ett.

Umgicks jämt, myste jämt, pratade jämt och hur länge som helst.
Sen vart vi tillsammans. De var bra från början, men sen ändrades allt,
umgicks nästan aldrig, pratade nästan ingenting.
Några sms "Hej, vad göru?", men nästan inga samtal.
Jag frågade om vi skulle umgås, "vet inte" va vad jag fick till svar.
Jag orkade inte med det. De tog slut.
Någon vecka senare vart vi tillsammans igen.
Allt var jättebra, vi sov med varandra jämt, umgicks jämt,
vi pratade jämt, och allt var mysigt.
Sedan någon månad senare förändrades något igen.
Vi var tillbaka i ruta ett.
Inget prat, inge mys, umgicks nästan aldrig.
Jag frågade om vi skulle ses. "Vet inte", igen ..
Jag frågade inte om vi skulle umgås på en vecka, pratade knappt något med dig,
bara för o se hur mycket du skulle fråga eller prata med mig.
En vecka senare när vi knappt pratat, och vad sa du?
-"Är det något fel? Du har knappt pratat med mig i veckan."
-"Inget är fel, varför har inte du kunnat prata med mig, eller frågat om vi skulle umgåtts?"
-"Jag trodde inte du ville"
TRO!
Det där förhållandet stämde inte, de mesta var fel.
Man kan fråga andra tjejer om man ska ses, men inte sin flickvän?
Jag tro inte du älskade mig tillräckligt, du kanske ville, men du gjorde de inte ..

Jag ångrar mig var dag, bara för att jag tänker tillbaka på dom tiderna de var bra,
och glömmer allt dåligt. Men jag måste börja tänka på det dåliga,
och inse att personer förändras aldrig.
Hur mycket man än vill ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback