Aldrig mer tätt inpå.

Jag vet inte vad som är värst? Det ena eller det andra?
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli så dåligt behandlad av någon som påstod sig älska mig.
Skulle jag säga att jag inte älskar dig så skulle jag delvis ljuga,
för hälften av mig älskar fortfarande, men hälften känner hat, rent hat.
Något jag aldrig trodde att jag skulle känna för dig, men det gör jag nu.
Det finns så mycket ilska, besvikelse, hat o sorg inom mig. Men jag vet inte hur jag ska få ut det ..
Jag vet inte vart jag ska vända mig, eller vart jag ska ta vägen.
Det här var inget jag ville, men tack vare dig så vart det så.
Det känns som att hela det här året med dig är ett skämt.
Lögner, lögner och åter lögner. Löften som enbart har vare skitsnack.
Det blir tufft, det är redan tufft, men snart hoppas jag att det blir bättre.

För jag måste gå vidare.
Jag vill aldrig mer låta någon komma tätt inpå mig!
Det är när mörket faller och sängen känns tom
som saknaden kryper tätt inpå
och tårarna faller sakta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback