EnBusunge

my inspiration

Tillbaka i ruta ett.

Umgicks jämt, myste jämt, pratade jämt och hur länge som helst.
Sen vart vi tillsammans. De var bra från början, men sen ändrades allt,
umgicks nästan aldrig, pratade nästan ingenting.
Några sms "Hej, vad göru?", men nästan inga samtal.
Jag frågade om vi skulle umgås, "vet inte" va vad jag fick till svar.
Jag orkade inte med det. De tog slut.
Någon vecka senare vart vi tillsammans igen.
Allt var jättebra, vi sov med varandra jämt, umgicks jämt,
vi pratade jämt, och allt var mysigt.
Sedan någon månad senare förändrades något igen.
Vi var tillbaka i ruta ett.
Inget prat, inge mys, umgicks nästan aldrig.
Jag frågade om vi skulle ses. "Vet inte", igen ..
Jag frågade inte om vi skulle umgås på en vecka, pratade knappt något med dig,
bara för o se hur mycket du skulle fråga eller prata med mig.
En vecka senare när vi knappt pratat, och vad sa du?
-"Är det något fel? Du har knappt pratat med mig i veckan."
-"Inget är fel, varför har inte du kunnat prata med mig, eller frågat om vi skulle umgåtts?"
-"Jag trodde inte du ville"
TRO!
Det där förhållandet stämde inte, de mesta var fel.
Man kan fråga andra tjejer om man ska ses, men inte sin flickvän?
Jag tro inte du älskade mig tillräckligt, du kanske ville, men du gjorde de inte ..

Jag ångrar mig var dag, bara för att jag tänker tillbaka på dom tiderna de var bra,
och glömmer allt dåligt. Men jag måste börja tänka på det dåliga,
och inse att personer förändras aldrig.
Hur mycket man än vill ..

---

Borta för alltid.

I feel so much better now that you're gone forever .
I tell myself that I dont miss you at all .
I'm not lying, denying that I feel so much better .
Now that you're gone forever.

Three days grace - Gone forever

I lördags hade de gått en vecka. Den veckan var tuff, men jag överlevde den.
I fredags insåg jag att jag klarar av att gå vidare, att jag är redo att lämna allt det här bakom mig.
Jag känner att jag mår så mycket bättre nu, att jag klarar mig bra själv.
Och jag tackar alla mina vänner, för att dom funnes där.
Nu är jag glad, nu ska jag äntligen få tillbaka mitt gamla jag, mitt gamla liv.
Och du är nu borta.

---

Jag vet vad du gör.

Jag vet vad du gör, jag vet vad du håller på med.
Jag har sett allt.
Jag har sett dig hålla om andra, fast dom höll du i hårt, så du inte skulle tappa dom, inte som du gjorde mot mig,
du höll mig löst, inte alls rädd för att förlora mig.
Jag har sett dig kyssa andra, fast du kysste dom med kärlek, annat än vad det var med mig,
det är en grej som ingår i ett förhållande bara.
Jag har sett dig kommentera andra, ge dom komplimanger, med kärlek, inte som de var mot mig,
du hade inget val mot mig, jag var din flickvän.
Jag har sett dig krama om andra, med kärlek, inte som du gjorde mot mig,
du kramade mig för att du kände dig tvungen.
Jag har sett dig ha sex med andra, men du hade sex med kärlek med dom, inte som med mig,
då var de bara ren kåthet.
Jag vet allt det här, för jag har sett allt,
de var en mardröm som jag aldrig vill ha igen.
Jag vill aldrig, aldrig mer .. Men de spelar ingen roll,
du försvinner ändå inte, hur mycket jag än vill.

Få bort skiten, jag orkar inte mer.

---

Jag förstår att du är glad.

Jag förstår att du är glad nu, jag förstår att det var de här du ville.
Jag förstår att du är nöjd, nu mår jag värre än någonsin.
Det enda jag inte kan förstå, eller inte enda, men endel,
varför inte bara säga något istället för att såra någon så fruktansvärt.
Ordet älska finns inte. Jag önskar att jag kunde skriva ut all mitt hat,
allt jag har inom mig. Men det går inte, jag vet inte ens vart jag ska börja.
Hur kan man känna såhär mot någon man älskat?
Hur kan allt vända så tvärt?
Jag skulle kunna stå o slå, tills armarna veknar,
skrika tills luften går ur mig,
spy till det inte finns något kvar inom mig,
allt mot dig, på dig.
Ändå skulle jag inte få ur mig allt jag känner.
Hur fan klara du av allt?! Det kan inte finnas mycket till känslor hos dig.
Det är inte första gången jag tänkt så, men det här trodde jag aldrig, aldrig om dig ..

Du kan inte veta vad ordet älska är,
för man gör inte såhär mot någon då ..
Eller har jag missuppfattat allt?
Är det kanske så man gör?

Ordet förlåt betyder ingenting längre, jag vill bara spy för nu vet jag varför du var tillsammans med mig.

---

Aldrig mer tätt inpå.

Jag vet inte vad som är värst? Det ena eller det andra?
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli så dåligt behandlad av någon som påstod sig älska mig.
Skulle jag säga att jag inte älskar dig så skulle jag delvis ljuga,
för hälften av mig älskar fortfarande, men hälften känner hat, rent hat.
Något jag aldrig trodde att jag skulle känna för dig, men det gör jag nu.
Det finns så mycket ilska, besvikelse, hat o sorg inom mig. Men jag vet inte hur jag ska få ut det ..
Jag vet inte vart jag ska vända mig, eller vart jag ska ta vägen.
Det här var inget jag ville, men tack vare dig så vart det så.
Det känns som att hela det här året med dig är ett skämt.
Lögner, lögner och åter lögner. Löften som enbart har vare skitsnack.
Det blir tufft, det är redan tufft, men snart hoppas jag att det blir bättre.
För jag måste gå vidare.
Jag vill aldrig mer låta någon komma tätt inpå mig!

Det är när mörket faller och sängen känns tom
som saknaden kryper tätt inpå
och tårarna faller sakta.

---

För mig är du mer än vad jag redan sagt.

Men vad är jag för dig? Mindre än det du inte sagt?

                                                                                                  Isåfall ingenting.

---

Jag gillar inte personen jag har blivit.

Jag lovade mig själv förut, hur jag inte skulle bli. Jag sa att jag aldrig i mitt liv skulle välja en pojke framför vänner, men det gör jag nu ändå. Det värsta är att jag har sagt upp en vänskap för kärlekens skull. Det jag sa att jag aldrig i mitt liv skulle göra, att jag aldrig ens skulle tänka tanken.
Eller egentligen var det inte jag som avslutade den, han avslutade den, men det var för att jag betedde mig som skit.
Förut gjorde jag oftast vad jag ville, gjorde allt för att inte ha tråkigt. Nu sitter jag oftast hemma och har så tråkigt så jag inte vet vart jag ska ta vägen, men hittar inte på något ändå, för varken orken eller humöret finns.
Jag somnade förut med ett leende på läpparna, men dom senaste två veckorna har jag gråtit mig till sömns tillsammans med tankarna och funderingarna om något kan fungera och isåfall hur och när förändringen kommer att ske.
 
Detta är personen jag lovade mig själv att aldrig bli, men något gick fel och jag vart henne ändå.
Jag gillar verkligen inte personen, men jag har inte orken att ändra mig nu.

Jag ber er alla om ursäkt ..

Ett rop på hjälp.

---

Nu vet jag vad det är för känsla jag bär på.

Jag har länge funderat på vad det är jag går o tänker på, vad det är jag går och känner. Och nu idag, den 31 Januari kl 00.15 kom jag på vad det var. Men de värsta är att jag kan inte göra någonting åt det. Jag får så lov att fortsätta känna såhär, jag har inget val. Hoppas det kommer en lösning i framtiden iaf, annars vet jag inte vad jag tar mig till ..

---

Jag kan inte förstå vad som händer inom mig.

Jag sitter här själv, sitter o funderar tills jag blir yr, jag kan fortfarande inte förstå vad som händer inom mig. Det är inget bra, för varje dag går jag omkring med gråt i halsen och tårar som bränner bakom ögonlocken i väntan på att något ska gå snett så allt brister. Jag vill inte att de ska brista, ingen ska få se mig bryta ihop. Men som alla säger, de blir inte alltid som man vill, så någon dag kommer det dära som gör så allt brister, jag känner att det är redan på väg ..

---

Det eviga mörkret.

Det känns som jag vandrar i genom ett mörker, ett mörker som aldrig kommer att förvandlas till ljus. Som att gå genom en lång tunnel utan slut, finns inget att göra, bara att fortsätta vandra och fortsätta tänka på allt som hänt, händer och kommer att hända. Egentligen är allt bara slöseri med tid, för man kan inte göra nånting åt det som har hänt, man kan inte göra nånting åt det som händer och man kan aldrig, aldrig veta vad som kommer att hända. Jag får fortsätta att vandra genom det eviga mörkret och hoppas, hoppas på att det någon gång kommer att förvandlas till ljus ..

---

Skrivandet är helig terapi för mig.

Allt skrivande håller obehagliga tankar på plats. Jag skriver för att hålla dom borta rättare sagt. Jag letar sida efter sida i ordboken efter passande ord som kan beskriva den gnagande, klösande känslan som är inom mig. Men jag hittar inget som passar bra. Min koncentration läggs på det panikartade letandet, efter fantasin som kan lägga ihop ord, bilda meningar, sammansättas till något läsvärt. Skrivandet är helig terapi för mig. Det är så jag får ur mig saker. Men ingen får läsa, det är ju mina hemligheter, och hemligheter delar man inte med sig. Inte sånna som mina iaf! Varför skulle jag berätta att jag går till en psykolog för att jag har självförvållat min egen smärta? Precis, det finns ingen anledning till att jag skulle berätta det, för det är en hemlighet. Nu är dom obehagliga tankarna på plats.

---

Dödens fru.

Du är den jag vill vara med, du är den jag vill ge mitt hjärta till. Bokstavligt talat. Jag har insett det nu. att du är den jag vill leva med. Jag kan inte tänka mig att ha det så bra med någon annan som jag skulle kunna ha med dig.
Du är den jag drömmer om varje natt, du är den jag tänker på varje dag. Jag önskar att jag någon dag snart får träffa dig, så jag får se hur vacker du är. Jag hoppas du kommer och hämtar mig snart. Snälla döden, kom och gör mig till din fru, jag vill bli fru Död ..

---

Du kommer alltid bli påmind, om personen du en gång var ..

Vet du om att det är dig alla snackar om? Alla vet vem du är, alla tror att dom vet vem du är. Och det spelar ingen roll vad du gör eller inte gör, folk snackar ändå.
Jag trodde först att det handlade om att man är tjej. Är man tjej och man ger kille en kram någon gång offentligt så får man höra sen; "Vem var de du stog o strulade med då?". Men är man kille och man går och håller på o strular med massa tjejer under en o samma kväll. Då sägs ingenting.
Jag har varit i den situationen, och det var då jag insåg att det spelar ingen roll om man är kille eller tjej, det handlar om vem man är, vem man är som person, vad man har för förflutet.
Har du haft ett dåligt förflutet som du helst vill lägga bakom dig, så kan du ju glömma det.
Det spelar ingen roll hur mycket du förändras, för andra är du fortfarande samma person som du var i ditt förflutna.

Hur mycket du än förändras så kommer du alltid bli påmind om personen du en gång var. Ryktena kanske försvinner, men det kommer ändå nya, varje dag ..

---

Depressed and suicidal

---

Du ska få höra en sak, lite som en hemlighet.

Jag har en sak du ska få höra, en sak jag spelat in. Ta på dig hörlurarna och tryck på play. Hör du ljudet? Det skära skriket från en rädd, ensam flicka som desperat skriker ut all sin sorg, rädsla, alla sina känslor som hon bär på. Hon är bland människor hela tiden, på skolan, på stan, i hemmet. Men ändå är det ingen som hör hennes skrik efter hjälp, och ingen ser henne. Men jag ska berätta en sak, det är lite som en hemlighet, flickan är inte långt ifrån dig. Den ensamma och rädda flickan är närmare än du tror, den flickan är inuti mig, den lilla flickan är mitt inre jag ..

---

Om jag ändå kunde spola tillbaka tiden.

---

Finns det något som kan hjälpa mig härifrån?

---

Jag sitter ensam o tänker, och sedan är jag borta

---

Jag säger att allt är bra, även fast jag vet att det inte är det.

---

Helt förstörd insida.

---